Valparna fick några jättefina leksaker av ”farbror Kibos” husse och matte. Tanken var att stärka deras föremålsintresse men just denna dag tyckte valparna uppenbarligen att de passade bättre som sköna huvudkuddar…

Kibo är en av allt för få RR:s i Sverige som används i praktisk jakt. Kibo har hängt med husse Wille på jakt sen han var liten och är en duktig spårhund. Kibos husse är dock inte lika intresserad av officiella meriter som hans stolta uppfödare och har därför inte gått så många prov. Igår tog han dock sitt andra 1:a-pris i öppen klass så nu hoppas jag det tredje och därmed championatet kommer snart.

Trots att jag naturligtvis är väldigt partisk måste jag få säga att valparna i denna kull är otroligt gosiga. Så fort man sätter sig i lådan kommer de fram och vill upp i knät. De har heller inga problem att slappna av totalt och bara ägna sig åt att mysa.

Valparna är nu tre veckor gamla. I helgen har de fått börja provsmaka riktig mat (uppblött torrfoder blandat med köttfärs, ägg, välling och lite olja). Det var mycket uppskattat! De har också blivit avmaskade för första gången.

Idag fyller Scent-kullen hela fyra år! Känns otroligt att de redan är vuxna. Kullen har mognat väldigt sakta men säkert så det kan bidra till känslan att det är svårt att förstå att de nu fyller fyra år. Jag är så glad över min egen lilla Semla från kullen som bor hemma hos oss. Önskar alla hennes syskon stort grattis på födelsedagen och hoppas alla får en härlig dag med extra mycket gott!

Idag blåser det mer eller mindre storm utanför och därför känns det extra skönt att bara vara inne och mysa. Vi har tänt en brasa och Saffran och valparna sover skönt i lådan intill kaminen. Man blir sömnig både av att lyssna och se på dem…

Valparna har nu fyllt två veckor. Alla har passerat 1000 grams-gränsen och öppnat ögonen. Igår när de matats och tvättats av mamma Saffran passade vi på att ta 2-veckorsbilder på hela gänget. Därav den blöta, proppmätta och trötta looken.

Igår blev precis en sådan dag som jag behövde just nu. Jag bestämde mig för att åka till Köpings Internationella utställning och där hade jag en härlig dag i solen tillsammans med fina valpköpare och andra ridgeback-vänner. Som grädde på moset blev Semla dessutom BIR och hennes syskon Kibo och Ronja placerade sig i sina respektive klasser med CK!

Den som tror att livet som hunduppfödare är enkelt har ingen aning om hur verkligheten ser ut. I förrgår upptäckte jag en sinus på en av valparna. Det var på en av de korrekta tikarna, den förstfödda och en av dem som redan lyckats ta en speciell plats i mitt hjärta. Jag har tidigare varit förskonad från sinus och med tanke på de ridgelösa valparna i kullen kom fyndet som en chock för mig. Att få både ridgelöst och sinus i en kull är väldigt ovanligt. Jag har inte gråtit så många tårar sedan min älskade Smilla dog för 1,5 år sedan.

Ett fruktansvärt dygns grubblande tog det innan jag kom fram till att det var hjärnan och inte hjärtat som måste få ta detta tunga beslut. Sinusen hade ett ingångshål var dessutom väldigt kraftig. Det hade lett till att den skulle blivit inflammerad på bara några dagars tid och att valpen då fått stå på antibiotika i lång tid innan det kunnat göras ett försök att rädda den genom operation. Att låta en valp växa upp på antibiotika slår ut hela det egna immunförsvaret vilket kan leda till minst lika otrevliga följder som sinus i sig. När jag dessutom direkt efter obduktionen fick beskedet att sinusen var av den värsta graden och att valpen inte gått att rädda genom operation vet jag att beslutet var det enda rätta.

Nicolette ”Nikki” Salmon Hillbertz, som vigt en stor del av sitt liv åt forskning om dermoid sinus, har varit ett enormt stöd för mig under dessa två dagar. Hon är en fantastisk människa och vi ridgeback-fantaster ska vara oändligt tacksamma för allt jobb hon lägger ned på att försöka finna lösningen på ett av de sorgligaste problemen inom rasen.

I denna svåra stund kan jag inte annat än hoppas på att meningen med den lilla valpens liv var att ge Nikkis forskning fler svar så att vi i framtiden kan få bukt med sinus. Jag kommer även att bidra till Nikkis forskning med blodprov från alla resterande valpar i kullen.

Vi tröstar oss med de underbara nio vi har kvar och önskar innerligt att det är slut på tråkigheter nu.

Läs mer om rasklubbens (SRRS) tankar kring sinus här »

Valparna växer och mår bra och vi njuter av varje sekund med dem!

Några av dem är väldigt pratsamma och det knorras när de äter, myser och sover. Det kommer också en hel del upprörda ljud när de går vilse i valplådan eller trängs vid mjölkbaren.