Den som tror att livet som hunduppfödare är enkelt har ingen aning om hur verkligheten ser ut. I förrgår upptäckte jag en sinus på en av valparna. Det var på en av de korrekta tikarna, den förstfödda och en av dem som redan lyckats ta en speciell plats i mitt hjärta. Jag har tidigare varit förskonad från sinus och med tanke på de ridgelösa valparna i kullen kom fyndet som en chock för mig. Att få både ridgelöst och sinus i en kull är väldigt ovanligt. Jag har inte gråtit så många tårar sedan min älskade Smilla dog för 1,5 år sedan.
Ett fruktansvärt dygns grubblande tog det innan jag kom fram till att det var hjärnan och inte hjärtat som måste få ta detta tunga beslut. Sinusen hade ett ingångshål var dessutom väldigt kraftig. Det hade lett till att den skulle blivit inflammerad på bara några dagars tid och att valpen då fått stå på antibiotika i lång tid innan det kunnat göras ett försök att rädda den genom operation. Att låta en valp växa upp på antibiotika slår ut hela det egna immunförsvaret vilket kan leda till minst lika otrevliga följder som sinus i sig. När jag dessutom direkt efter obduktionen fick beskedet att sinusen var av den värsta graden och att valpen inte gått att rädda genom operation vet jag att beslutet var det enda rätta.
Nicolette ”Nikki” Salmon Hillbertz, som vigt en stor del av sitt liv åt forskning om dermoid sinus, har varit ett enormt stöd för mig under dessa två dagar. Hon är en fantastisk människa och vi ridgeback-fantaster ska vara oändligt tacksamma för allt jobb hon lägger ned på att försöka finna lösningen på ett av de sorgligaste problemen inom rasen.
I denna svåra stund kan jag inte annat än hoppas på att meningen med den lilla valpens liv var att ge Nikkis forskning fler svar så att vi i framtiden kan få bukt med sinus. Jag kommer även att bidra till Nikkis forskning med blodprov från alla resterande valpar i kullen.
Vi tröstar oss med de underbara nio vi har kvar och önskar innerligt att det är slut på tråkigheter nu.